LANGUAGES:

Postad 2017-03-20, 16:48

Konsten att starta en förtalskampanj - Göteborgs-Postens "grävande journalistik" i populismens och främlingsfientlighetens tjänst

Under vinjetten ”GP granskar” publicerades i februari en serie så kallade ”granskande” artiklar om Angereds Kamelcenter (parallellt med artiklar om det kommunala projektet ”Stadslandet”). Artiklarna, författade av GPs ”grävande journalist” Michael Verdicchio, är hårt vinklade och fulla av falska fakta, felaktiga påståenden, insinuationer och citat ryckta ur sitt sammanhang. Hela artikelserien - med sin raljerande och fördomsfulla ton - liknar mer en förtals- och smutskastningskampanj än en seriös och ärlig granskning av ett förortprojekt.

Vi anser att GP genom att ägna sig åt den här formen av ”boulevardjournalistik” spelar de högerpopulistiska och främlingsfientliga krafterna i händerna - krafter som växer både i Sverige och i övriga Västvärlden.

Vad är då ”sanningen” om Angereds kamelcenter? Vi ska försöka bemöta och korrigera en del av de falska fakta och påståenden som "serverats" av GP (och andra media, både i Sverige och en rad andra länder – i kölvattnet av Verdicchios artiklar).

Angereds kamelcenter är en självständig ekonomisk förening - inte ett kommunägt projekt

I motsats till vad som påstås i GP-artiklarna, och som upprepas i övriga medias ”rapportering”, ägs inte Angereds kamelcenter av Göteborgs kommun och är inte heller en del av det kommunala projektet ”Stadslandet”, som det felaktigt blandats ihop med. Det är inte heller så att en av oss som har skrivit den här artikeln, är ägare av kamelcentret. AKC är ett lokalt projekt, som startats av en grupp Angeredsbor, samtliga medlemmar i den ideella föreningen Svensk-somaliska vänföreningen. Angereds kamelcenter är vidare en ekonomisk förening, som leds av en styrelse, vars medlemmar arbetar helt ideellt. Majoriteten av Angereds kamelcenters femton medlemmar är somalier, som också engagerar sig helt ideellt. Det är viktigt att betona att ingen av kamelcentrets medlemmar får ett öre i lön eller arvode från projektet.

Angereds Kamelcenter vill bidra till integrationen - men inte lösa hela ”integrationsproblematiken”

I GP-artiklarna påstås det att Angereds kamelcenter vill lösa hela ”integrationsproblematiken” - och mycket av den fortsatta diskussionen fokuserar på detta påstående. Man citerar Bert Karlsson som säger att ”Kommunen älskar ordet integrationsprojekt. Säger du ordet integration kan du få hur mycket pengar som helst.” Som om den kontroversielle missnöjespolitikern och affärsmannen Bert Karlsson skulle vara expert på integration eller kameler (även om han anser sig vara expert på det mesta). Hans dom över kamelcentret lyder: ”Det här måste vara ett skämt”, ”Det är så jävla dumt” och ”Jag dömer ut detta totalt”.

Vi vill betona att vi aldrig har påstått att vi vill - eller tror oss kunna - lösa hela ”integrationsproblematiken”, men möjligen att vi vill bidra till att underlätta integrationen för en del av lokalbefolkningen. På AKCs hemsida och i andra dokument kan man bl.a. läsa att vi vill ”göra Angered mer attraktivt och trevligt att besöka och bo i”, ”ta vara på Angereds kulturella mångfald och lyfta fram den på ett positivt sätt” och ”skapa arbetstillfällen för lokalbefolkningen”. Vi är övertygade om att allt detta kan göras med hjälp av projekt som Angereds kamelcenter, men naturligtvis inte ensamt.

Ingen motsättning mellan poliser och kameler

En av artiklarna i GP har rubriken ”Skrota flumprojekten – satsa på fungerande integration”. I sann populistisk anda ställs kamelprojektet i motsats till andra ”mer angelägna” insatser, som kommunen borde satsa på, t ex vuxenutbildning, flera bostäder och flera poliser. I en ledarartikel – med rukriken ”Det behövs poliser – inte kameler” - skriver Aleksandra Boscanin: ”Det räcker inte att bara satsa på utsatta områden, man måste också satsa på rätt saker. Att få stopp på våldet borde då vara överordnat kameler och odling”.

Självfallet behöver förorter som Angered – liksom Sverige i sin helhet - både ordning och reda, men också nytänkande. Det ena står givetvis inte i motsättning till det andra. Men att ställa odling och djurhållning (inkl kameler) mot poliser säger en del om ideologin bakom ett sådant resonemang.

Det moderata kommunalrådet använder ett annat argument, men åt samma håll: ”Man sliter sitt hår. Näringslivet skriker efter kompetens men Göteborg satsar på det här”. En annan borgerlig kommunpolitiker, Helen Odenljung (L), går ännu längre: ”Jag tror man bedriver en väldigt destruktiv politik i de här områdena. Man har inte hjälpt folk tillräckligt”. Hennes alternativa förslag är: ”Vi tycker det är bättre att satsa på skolan och att bygga bostäder. Och på lägre ingångslöner, så att fler kan få jobb. Hellre ett jobb än inget alls”. Man kan undra varför projekt, som går ut på att satsa på odling och djurhållning – i det här fallet kameler – i Angered, skulle vara destruktivt och hindra näringslivet från att få den kompetens det ”skriker efter”. Och varför skulle inte sådana projekt kunna erbjuda jobb? – kan man också undra.

För övrigt kan man knappast påstå att kommunen ”satsar” på kameler bara för att Angereds kamelcenter har beviljats projektbidrag - på exakt samma villkor som alla andra föreningar i Göteborg.

Det finns visst ett ”spår av” det utlovade kamelcentret

Michael Verdicchio gör sig lustig över att det ”fortfarande inte finns ett spår av det utlovade kamelcentret i Angered” – trots att ”över en miljon kronor i skattepengar och bidrag beviljats”. Vidare påstår han i samma artikel att ”trots att bygglov saknas har pengar gått till staket, souvenirer och import av mjölk”. Förutom att flera av dessa påståenden är felaktiga så gör Verdicchio också misstaget att motsäga sig själv. Hur kan det hänga ihop att det ”inte finns ett spår av” kamelcentret, när det i samma artikel framgår att det har byggts ett staket och souvenirer tillverkats och mjölk har importerats och sålts - förutom en del andra aktiviteter, som Verdicchio inte nämner?

Angereds kamelcenter ska inte bara äga kameler och skapa ett besöksmål. Föreningen vill också satsa på att utveckla både produktion och försäljning av olika produkter (inkl. mjölk och souvenirer), samt kunskaputveckling och forskning rörande kameldjur och kamelhållning. Allt detta pågår redan.

Så visst finns det ”spår av” kamelcentret, men den befogade frågan är varför vi inte har kommit längre när det gäller byggplanerna och införskaffandet av djuren. En del av svaret är ”byråkratin”. Alla som har jobbat med den här typen av projekt förstår hur krångligt och tidskrävande det kan vara att dels förankra en projektidé hos olika myndigheter och dels skaffa fram alla tillstånd som krävs - för att inte tala om arbetet med finansieringen. Och vi har lagt ner en hel del tid och energi på just dessa aktiviteter (bl a att göra en geoteknisk undersökning på platsen där stallet skulle byggas).

Hur är det då med bygglovet (som Verdicchio också raljerar över)? Han påstår att vi har fått ett ”muntligt löfte av en tjänsteman”, vilket inte riktig stämmer. Faktum är att vi har haft en nära dialog med Stadsbyggnadskonteret, ända sedan vi startade projektet. Vi har t o m lagt in en ansökan om bygglov, som vi fick dra tillbaka, då vi fick svaret av vår handläggare att det inte behövdes något bygglov för ett kamelstall, som betraktas som ekonomibyggnad. Så nästa steg var att planera bygget mer i detalj, vilket vi gjorde i samarbete med en arkitekt (också från Angered), och sedan sätta igång och bygga. Efter att ha ”skrapat fram” en del pengar till bygget - och ha fått en offert från en byggfirma – stod vi så i begrepp att börja bygga på sommaren 2016. Men i sista minuten fick vi reda på att Länsstyrelsen lagt fram ett förslag på utvidgat strandskydd längs bl a Lärjeån, vilket skulle påverka våra byggplaner på ett eller annat sätt. Så vi fick vänta med att gå vidare med våra byggplaner och invänta det definitiva beslutet om strandskyddet. Det beslutet kom i januari 2017 och resultatet för vår del blev att det inte skulle vara något hinder vad beträffar våra byggplaner. Då tog vi kontakt med Stadsbyggnadskontoret igen för att vara på den säkra sidan. Men svaret den här gången blev att vi för säkerhets skull ändå ska söka bygglov för stallbygget (ändrade regler). Och där står vi just nu.

Angereds kamelcenter slösar inga skattepengar

GP-journalisten gör ett stort nummer av att Angereds kamelcenter har fått ”En miljon – till staket och mjölk” av skattebetalarnas pengar. Så är det inte. Utan att gå in alltför mycket på detaljer kan vi konstatera att Verdicchio har fått det mesta om bakfoten.

Han skriver exakt så här: ”I oktober 2015 redovisade Angereds kamelcenter att det samlade värdet av alla bidrag och stödpengar man beviljats – bl a från Göteborgs Stad, VGR och Arbetsförmedlinen - uppgick till över en miljon kronor.”

Angereds kamelcenters totala intäkter under 2015 var ca 1 miljon kronor - så långt stämmer det. Ungefär hälften av dessa pengar kom från Arbetsförmedlingen som arbetsmarknadsstöd till några långtidsarbetslösa personer, som står långt ifrån arbetsmarknaden. Dessa personer, som för övrigt har gjort goda insatser under sin ”anställning” hos Angereds kamelcenter, skulle ändå ha fått arbetsmarknadsstöd - hos någon annan arbetsgivare - även om inte Angereds kamelcenter hade tagit emot dem. Att vi tog emot dem beror bl a på att vi räknade med att de kunde bidra till kamelcentrets utveckling, vilket de också gjorde (bl a med administrativ hjälp och produktutveckling).

Vidare fick Angereds kamelcenter ett bidrag på 150.000 kr (varav 95.827 kr betalades ut under 2015) från VGR. Detta bidrag beviljades ur VGRs program ”Socialt entreprenörskap”, om vilket det står så här i utlysningen: Västra Götalandsregionens satsningar inom socialt entreprenörskap vill mobilisera och synliggöra innovativa och entreprenöriella insatser inom den sociala ekonomin. Programmet vänder sig till organisationer inom den sociala ekonomin såsom föreningar, stiftelser och kooperativ.”

Bidraget från Göteborgs Stad (på 500.000 kr), som Verdicchio hänvisar till, gavs ur en pott som skulle fördelas till integrationsinsatser i kommunen. Dessa medel har kunnat sökas – och har sökts - av många andra föreningar och organisationer, som uppfyller kraven för nämndens riktlinjer för bidragsgivning. Social resursnämnd gav följande motivering för sitt beviljande av detta bidrag till Angereds kamelcenter: ”Förvaltningens bedömning är att verksamheten är intressant ur ett arbetsmarknadsperspektiv då verksamheten har en ambition att erbjuda arbetstillfällen för de som står långt ifrån arbetsmarknaden.” Av detta bidrag har Angereds kamelcenter fått ut 125.000 kr under 2015 - medel som inte har använts utan förts över till nästa år. Resten av pengarna betalades ut under 2016 och dessa pengar är fortfarande orörda.

Om vi lägger ihop alla ”bidrag och stödpengar”, som Kamelcentret har fått under det aktuella året, så uppgår de till ca 700.000 kr (därav den största delen från Arbetsförmedlingen). Resten av intäkterna (ca 300.000 kr) härrörde bl a från försäljning av varor (bl a mjölk), medlemsavgifter, studiecirkelbidrag, sponsring, samt ett mindre lån. Den största utgiftsposten under 2015 var för övrigt lönekostnader till de Af-anställda, samt inköpta tjänster för bl a en geoteknisk undersökning. Årets resultat blev ändå närmare 200.000 kr, som fördes över till nästa kalenderår. Alltså är Verdicchios påståenden om de miljon kronor som lär ha gått till ”staket och mjölk” (i likhet med många andra påståenden i GP) både felaktiga och absurda.

Grävande journalistik och pressetik

Vi har absolut inget emot ”grävande journalistik” som sådan, men det ska ställas vissa krav på den, både professionella och etiska. I det här fallet har GP-journalisten misslyckats i båda avseenden. Han har grävt mer efter sensationer än efter sanningen och resultatet har blivit en raljerande, osaklig och fördomsfull artikelserie. Hans journalistiska insatser har varit mer som en förtalskampanj än en ärlig och objektiv redovisning av fakta.

De pressetiska reglerna ställer bl.a. följande krav på ”etisk journalistik”: ”att man som publicist endast ska publicera korrekta nyheter, bemöta kritik mot etik och sakuppgifter samt respektera den personliga integriteten och vara restriktiv med publicering av namnuppgifter.” Vi anser att GP och Michael Verdicchio har brutit mot alla dessa regler.

Till sist en uppmaning till den ”store grävande journalisten”: ”Gräv där du står” (dvs i GPs bakgård) och/eller granska de populistiska krafterna/tendenserna i samhället, som finns på närmare håll än man skulle tro.

Géza Nagy Deq Hassan
Ordförande Kassör
Angereds Kamelcenter Angereds Kamelcenter


Ps. Göteborgs-Posten ville inte ta in vår artikel (ens i en kortare version), då den inte ansågs vara en debattartikel utan ett genmäle (vilket inte får överskrida 1.000 tecken).

Hem Om oss Verksamheter Aktuellt Kontakt