LANGUAGES:

Baktrisk kamel (tvåpucklig kamel)

Wikepedia

Baktrisk kamel, även kallad eller tvåpucklig kamel (Camelus bactrianus), är en art i familjen kameldjur, som tillsammans med dromedaren utgör släktet kameler. Kamelen har två fettlagrande pucklar på ryggen. Den största delen av populationen är domesticerade och används i större delar av Asien för att bära gods. Den vilda populationen är däremot extremt hotad, och några zoologer klassar den som egen art, Camelus ferus.

Systematik

Tvåpucklig kamel och dromedar bildar tillsammans släktet kameler, som tillsammans med de sydamerikanska släktena Lama och Vicugna bildar familjen kameldjur. Kamel och dromedar kan hybridisera och få fertil avkomma och därför kategoriseras de ibland som en art. På grund av morfologiska skillnader kategoriserar de flesta auktorer dem som olika arter.

Den tvåpuckliga kamelen beskrevs första gången taxonomiskt 1758 av Carl von Linné och han gav den namnet Camelus bactrianus. Typspecimentet syftar på ett domesticerat djur. Nikolaj Przjevalskij beskrev den vilda populationen 1883 som den självständiga arten Camelus ferus. Idag betraktas de vilda kamelerna tillsammans med den tama populationen som en art. I vissa skrifter förekommer fortfarande C. ferus som artnamn, men enligt ICZN:s regler är den äldre beteckningen C. bactrianus den gällande.

Genetiska studier utförda av professor Han Jianlin (Gansu Agricultural University, Kina) och professor Olivier Hanotte (International Livestock Research Institut i Nairobi, Kenya) visar att den vilda populationens gener skiljer sig med 3 procent från den domesticerade populationens gener.[2] Som en jämförelse kan nämnas att skillnaden mellan människans och schimpansens gener är cirka 4 procent.

Utbredning

Det antas att kamelen hade sitt ursprungliga utbredningsområde i större delen av Centralasien. Regionen sträckte sig troligtvis från Kazakstan till Mongoliet och norra Kina. Redan tretusen år före Kristus började människan domesticera djuret. Idag finns den tama formen över stora delar av Asien och beståndet av dessa uppskattas till 2,5 miljoner exemplar. De finns nu från Anatolien till Manchuriet. Norrut sträcker sig utbredningsområdet till Omsk och Bajkalsjön, alltså till 55:e breddgraden.

Den vilda populationen har på grund av jakt minskat betydligt. IUCN uppskattade 2003 att det bara finns 950 individer kvar som lever i tre skilda populationer: en i Taklamakanöknen, en kring sjön Lop Nor (dessa båda finns i den kinesiska provinsen Xinjiang och uppgår tillsammans till 600 exemplar) och en i den mongoliska delen av Gobiöknen (cirka 350 exemplar).

Utseende och anatomi

Den baktriska kamelen skiljs lättast från sin närmaste släkting dromedaren genom att den har två pucklar, och dromedaren en. Arten är över 2 meter hög, om man räknar med puckeln, och kan väga över 700 kg. Vanligen väger de mellan 450 och 500 kilogram. Djuret kan bli upp till 3 meter långt och mankhöjden ligger mellan 180 och 230 centimeter. Svansen är med en längd av 35 till 55 centimeter jämförelsevis kort.

Kamelerna är väl anpassade för de ökenmiljöer som är deras naturliga hemvist. De har breda fötter med mjuka trampdynor, extra tjock hud på knä och bringa, näsborrar som kan stängas, skyddshår vid öronöppningarna, buskiga ögonbryn med två rader av långa ögonfransar. Liksom hos alla kameldjur har varje fot två tår. De har tjock päls som skyddar dem mot nattkylan i öknen, och som även delvis skyddar dem mot hettan under dagen. Pälsens färg varierar mellan sandgrå och mörkbrun. Vid nacke och strupen är håren längst. I övrigt är pälsen under vintern tjockare och tätare. När den varma årstiden börjar avsöndras vinterpälsen inte jämnt och därför ger den ett mindre vårdat intryck. Den vilda populationen skiljer sig från domesticerade djur framförallt genom ljusare, sandfärgad päls, smalare kroppsbyggnad och spetsigare pucklar. Kroppstemperaturen är mera variabel än hos flera andra däggdjur. Skillnaden kan vara 6 till 8 °C, vilket minskar kamelens transpiration.

Hem Om oss Verksamheter Aktuellt Kontakt